Vara vart?

Vid vintervik
vilar vindstilla.
Det enda som grusar vattenytan
är snöflingornas landning och utplåning...

Himlen är ljust grå
och återspeglas i havet som är
ljust grått.
Horisonten markeras inte
av någon annan färg.
Ingen rand.

Allt jag ser är ett djupt gap
av ljust grått.

Vik. Vinter. Vackert.


KONTRAST:

Häromdagen uppdaterade jag min Facebook-status med att jag
”får det inte att fungera med vandrarkängorna
– funderar på att åka tillbaka till Gbg och stiletterna...”.

Vana, vanity, viktig, vaken.


Olika världar. Just nu lika verkliga för mig.
Vilken dag som helst nu vänder jag åter.
Men idag vill jag omslutas av stillheten
och låta tystnaden dåna i mina öron.

En bok för varje stad

Jag för inte bara böcker över mina idéer. Jag för böcker över städer också. Konceptet är detsamma: En liten anteckningsbok i handväskan där jag noterar info om stadens guldkorn och pärlor – alltifrån det uppenbara till det källardolda. Att dokumentera sin upptäcksfärd är en enkel bedrift:

* Någon rad om vad som gör just denna restaurang/park/bar/jazzklubb/butik/person etc speciell. Ibland upptäckt av mig själv, ibland nedtecknad på insisterande inrådan av någon annan.

* Nödvändigt tilläggsinfo som adress, telefonnummer, hemsida och tunnelbanestation.

Det här är, i mitt tycke, bättre än ett fotoalbum. Nästa gång jag besöker staden tar jag med mig boken på nytt, hittar lätt tillbaka till mina hotspots, samt fyller på boken med nya. Rubriken är aningen vilseledande; jag har inte fört bok över varje stad jag har besökt. Då hade jag författat reseguider idag. Jag önskar dock att min dokumentation vore komplett. I de fall jag fört anteckningar, har jag inte bara själv haft nytta av det vid återbesök; även vänner och bekanta har kunnat glädjas över mina rekommendationer i storstadsdjungler. Pärlor står att finna överallt – särskilt där man minst anar det.

Årets fantasiklapp

Årets julklapp är, enligt Handelns Utredningsinstitut, GPS-mottagaren. Den kan väl vara bra för att enkelt finna den gängse vägen mellan gator, torg och byggnader. Personligen tycker jag att det är mer spännande med verktyg som bidrar till att finna sin egen väg genom den mängd av idéer som uppstår hos en människa veckovis eller, förhoppningsvis, dagligen.

Ett utav mina personliga verktyg är en liten enkel, men ack så effektiv, sak: jag bär alltid med mig en liten nätt anteckningsbok och en penna. Ingen god idé ska få passera onoterad. Mina anteckningsböcker fylls på med idéer. Vissa idéer genomförs snabbt. Andra låter vänta på sig. Jag sparar alla mina små böcker. De blir smått heliga.

Varför hade jag då inte kommit att tänka på vilken fantastisk gåva en lite anteckningsbok kan vara!? Förra veckan blev jag djupt rörd när mina spanska vänner från Iniciativa Joven gav mig just en sådan. På framsidan står det:

’Diario de la imaginación’

Blir det vackrare än så? Ännu mer rörd blev jag när jag hörde hur många små böcker de hade delat ut hemma i Extremadura där de arbetar med att inspirera stadens unga människor under parollen ’Creating the Imagination Society’.

Nu önskar jag dig en god, inspirerande och fantasifull jul!

Mera glögg - GlobalGlögg

För övrigt kan jag meddela att finnarna faktiskt dricker mer glögg än svenskarna, enligt experten Bengt Frithiofsson. Med hänvisning till mitt förra blogginlägg och kampen om 'det svenska' så vill jag bara tillägga att glöggen måhända är lika osvensk som kaffet (där, till trots geografin, finnarna är världens största kaffedrickare och svenskarna de näst största...). Okej, då - kanske inte fullt lika osvensk i ursprung som kaffet, men ändock global. Läs om 'mulled wine' på Wikipedia och 'variations of which are popular around the world'. På den svenska Wikipedia-sidan för glögg noterar man att 'detta avsnitt bör skrivas om utifrån ett globalt perspektiv'...

Glöggen heter idag Blossa - imorgon heter den Bossanova.

’Glöggen heter idag Blossa. I morgon heter den Bossanova. Det är vad globaliseringen handlar om...’

Så inleder jag min kommenterar i Sundsvallsnyheter, nr 3, sida 10, avseende landshövdingens kamp om att få behålla Vin & Sprits verksamhet i Sundsvall. Regeringen har redan fattat sitt beslut men det västernorrländska utryckningsteamet hoppas på att rädda kvar verksamheten med argument som att starka svenska varumärken som Blossa glögg och Grönstedts konjak inte bör riskera att säljas ut för produktion i annat land.

Jag ber om ursäkt om jag agerar osentimentalt, men vi lever i ett globaliseringens tidevarv. Det gäller att inleda sina fighter i tid. Framförallt är det viktigt att reflektera över vilka fighter som ens är värda att ta.

Innovationskultur i Europa

Torsdag talar jag om kopplingen mellan regional kreativitet och innovationsaktivitet. EU-kommissionens INNO-Views arrangerar en policy workshop. Tema:
Innovation Culture - Creating a favourable innovation climate in Europe

Anledning: 2009 blir European Year of Creativity and Innovation.

Om moi

Om man undrar vad det är jag egentligen sysslat med den senaste tiden kan man läsa Postekons senaste nummer.

Är det din dag idag?

Se, lyssna, känn efter...

Silence 4 - Borrow

En smygare

...om allt ifrån dåliga dejter till världsfred: Kevin och jag talar om allt – trodde jag. Det var dagens stora överraskning när jag råkade upptäcka att han börjat blogga. En mycket glädjande sådan. I avsaknad av de monstermöten vi brukade ha med varandra, följt av vakna hotellnätter fyllda av långa diskussioner, så känns bloggen som ett bra substitut. Bloggen liksom överbryggar det geografiska avståndet.

Med endast fyra inlägg so far, vet jag ändå att jag varmt rekommenderar Kevins blogg. Killen är brilliant, smart, klok och fantastisk. Jag gissar att det blir mycket politik och samhällsproblematik – med fokus på individen och ofta de mer utsatta. Kevins resande upp och ned och fram och tillbaka i Sverige lär också synas. Med diverse uppdrag smyger denne urtyp av lobbyist och organisationsmänniska runt i landets innandömen och hörn – ofta för att organisera och strukturera.

Föga förvånande att hans tänkvärdhet på bloggen formulerats i orden:

”A goal without a plan is just a wish”

Det blir bättre förr

Det blir bättre förr... Kombinationen av dessa två vanligt förekommande uttryck uppstod i att jag önskar ge en känga åt dem båda.

”Det var bättre förr” speglar en uppgivenhet jag inte gillar.

”Det blir bättre” speglar visserligen framåtsyftande och hopp...

...men, för en bättre framtid räcker inte hopp. Hopp måste kompletteras med visioner och planer. Ty även om det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet något om den, så är den påverkbar.

Historien kan inte förändras. Framtiden kan påverkas.

Jag vill inte bagatellisera historiekunskap. Jag är glad över att andra sysslar med det då jag själv är mer samtids- och framtidsfokuserad. Men påverkansaspekten är viktig.

Accept what you can’t change
and change what you can’t accept.

Mot bakgrund av denna inställning så gjorde Emanuel Sideas senaste blogginlägg ’Idén om framtiden är död’ mig lite bekymrad. Sidea är en skarp uppfattare av trender och det han nu noterat är att framtidsstudier är på utdöende.

Visst, det finns den framtidsforskning som är skrattretande och den som dragit för långa perspektiv in i framtiden. Men det finns också den som är bra.

Världen tycks domineras av människor som fattar beslut grundat på historisk erfarenhet. Jag tror vi behöver värna om de få som uppfattar transformationer, både vad gäller internt genererade utvecklingsprocesser såväl som omvärldsförändringar. Varför skulle du inte kunna påverka framtiden (?) om du bara har ett mål och:

Gör någonting varje dag som leder dig i den riktningen.

Neo-nörd eller nytt fenomen?

Är det bara jag som vill erövra ordet nörd – vinna över det till någonting positivt laddat? Jag tror ni är några till... På senaste tiden har jag lagt märke till hur ett flertal av mina vänner – fascinerande personligheter – använt ordet nörd för att beskriva sig själva. Ingen utav dem kan beskrivas som socialt inkompetent enstöring som spenderar dagarna instängd med en dator på sin kammare klurandes på en och samma sak. Snarare tvärtom. Det som de har gemensamt är däremot att de besitter en eller några starka kompetenser. Och framförallt att de känner stort engagemang för det de gör.

Jag är nog själv ett bra exempel på fenomenet jag vill ringa in. Jag går igång på vissa saker. (T.ex. ordet ’kreativitet’ som ni redan märkt, haha.) Jag är super-entusiast inom vissa områden. Och jag står för det. Jag tror för övrigt att betydelsen av människor som står upp för sina passioner och fascinationer är stor: det är det som för kunskapsutvecklingen och/eller samhällsförbättringen vidare.

Jag förstår dock att jag i min begeistring i ordet nörd föreslår en förskjutning av betydelsen. Något som känns främmande för flertalet. Jag råkade nyss i förbifarten föreslå ett par forskarkollegor att ”vi akademiker är alla nördar”. Det togs inte särskilt varmt emot...

Kanske borde jag backa och acceptera vad jag tycker är en ’gammal’, men ändock förhärskande, innebörd av ordet. Se till exempel Nationalencyklopedins definition av nörd:

” enkelspårig och ngt löjeväckande person [ngt nedsätt.]: datanörd ”

Vidare är det intressant att kolla in svenska Wikipedias beskrivning av nörden:

” ...en stereotypisk, oftast lätt negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. ”

Även om Wikipedia tillerkänner flexibiliteten i ordet nörd så poängteras ändå att:

” Nördar intresserar sig ofta för teknik eller naturvetenskap... ”

För att sedan smalna ned det till:

” Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon, som är extremt intresserad och kunnig när det gäller teknik - i synnerhet datorer - samt fysik, kemi eller astronomi. ”

Samt:

” I allmänhet förespråkar stereotypen att nördar är fula, klär sig töntigt och inte kan föra sig socialt. ”

Som grädde på stereotypmoset så erbjuder Wikipedia en typbild av en nörd... Come on! Det jag egentligen funderar över nu är om inte bilden av en nörd skulle kunna vara bilden av mig...?

Finns det anledning att krossa stereotypen och bredda innebörden av ordet? Är det jag försöker ringa in den nya nörden? Eller beskriver jag ett nytt fenomen som behöver ett eget namn?

Obrännbar(?) bloggare

Vi bloggare är i fint sällskap under julmånaden. Den tillfälliga kollegan heter Gävlebocken. Den säger sig, tack vare flamskyddsmedel, vara obrännbar. Om så verkligen är fallet lär vi väl kunna utläsa av Gävlebockens blogg. Själv kan jag inte låta bli att undra vilken stackare som gömmer sig bakom bockbloggen... kul jul!

Hur ser ditt akvarium ut?

"Guldfisken blir aldrig större än vad glasskålen tillåter den att bli."

Hur ser ditt akvarium ut? Kan du dyka djupare, simma längre bort, utforska nytt, ta sats, slå en volt? Detta är ett ganska allmängiltigt ordspråk; det kan appliceras på många dimensioner i livet. För mig kopplar det direkt till mitt intresse för kreativa miljöer. Miljön kan hjälpa eller stjälpa kreativiteten. Vissa miljöer uppmuntrar; andra kväver dig.

Det är mycket som spelar in i vad som gör att strukturer verkar upplyftande eller nedbrytande. Antagligen är det också högst personligt vilken inverkan en viss miljö har på oss. Fantastiskt är det hur som helst att man (åtminstone som vuxen) kan välja vilken miljö man vill befinna sig i. OCH man kan dessutom vara högst bidragande till att den miljö man vistas i blir mer kreativ, stimulerande och spännande...

Onsdag: Pecha Kucha Night Göteborg

Jag kommer inte att kolla på fotboll onsdag kväll. Jag kommer att vara på Pecha Kucha Night. Jag har babblat om det förut och jag talar om det igen. Det är ju trots allt mitt favvo-event i Göteborg. Kreativiteten och inspirationen flödar. Befinner du dig i Göteborg rekommenderas det varmt. Nefertiti den 21 november vid klockan 20.

Om byxhäng på Östermalm och kulor i Västernorrland

Härnösand. Sundsvall. Östermalm. Det här daterar sig ett par veckor tillbaka i tiden. Men om man är intresserad av vad jag anser om investering av Härnösands nyvunna miljoner, om Sundsvall som shoppingens och hockeyns huvudstad, samt om förbud mot byxhäng på Östermalmsskola så kolla in nya Sundsvallsnyheters andra nummer, sida 8.

Gävle nästa

Jag ser fram emot att tillbringa torsdag och fredag i Gävle. Om kreativitet, kultur och regional utveckling kommer jag att tala på

~ Folkteaterns föreläsningsserie Tankekraft, torsdag 15/11, kl 19.00

~ Heldagsseminarium fredag 16/11 på tema 'Kulturen, politiken och Gävleborg i förändring'. Arrangör: Gävle folkteater.

Ett fruset ögonblick i Göteborg

Går ut i morgonen. Friskt men kallt. Det snöar lätt. Egentligen ingen snö att skryta med. Det är ju Göteborg. Men ändock.

Det är inte bara snö som försiktigt lagt sig på stadens gator. Det är nåt annat också. Tystnad. Till och med Brunnsparken känns stillsam denna morgon. Jag viskar ”nej, tack” till mannen som vill räcka mig en gratistidning. Ett sting av dåligt samvete gentemot mannen som måste stå där och frysa tills tidningarna tagit slut. Men han fortsätter att sjunga. Bra. Inte heller jag lyckades krossa hans goda humör.

Jag kliver på spårvagnen. Tystnad igen. För en gångs skull kan jag ombord på en spårvagn höra mina egna tankar. Passerar stadsmuseet som speglas i det glasklara vattnet. Det är vindstilla i Göteborg idag. Ovanligt. Stilla.

Tystnaden bryts av en man i röd jacka som med ett ’klick’ öppnar en burk Norrlands Guld. Själv vill jag ha mitt morgonkaffe. Jag kliver av vagnen. Det doftar snö. Det doftar stillhet. Ett fruset ögonblick.

Ord i morgonstund

”Den viktigaste historien
kan vara den vi skapar idag.”

”The most important history
may be the one we’re creating today.”

(Grey’s Anatomy...)

Halleluleå

Halleluleå! Äntligen hade jag så igår tillfälle att gästa ’Attraktiva Norrbotten’ och Luleå. Tillfället var intressant. Det var en konferens om ’tillväxten i ett jämställt Norrbotten’. Arrangörer var Jämställdhetsdelegationen och Länsstyrelsen i Norrbotten samt Luleå Kommuns jämställdhetskommitté. Av en mängd spännande människor jag mötte under dagen stod jämställdhetsexperten Gertrud Åström ut; sicken klok kvinna. Själv talade jag på tema ’Mångfald för kreativitet och ekonomisk tillväxt’. Piteå-Tidningen (PT) recencerar idag.

Begränsasde kloningsmöjligheter II

För er som inte lusläst Creative GBG-katalogen så kan jag inte låta bli att slänga fram Jesper Larssons slutord. Märk väl att dessa ord är skrivna av en person som går och bär på fler idéer än vad man hinner genomföra under en livstid...

“I wish I was two. Think how much I could do. Sort of double
up, I guess. And no more last minute stress. I would get things
done and maybe be able to catch some of that shy Swedish sun.
I wish I was two. So that when one of me is dumb enough to
miss the flight to Japan, the other one can simply stick to the
original plan. But I’m not two, so there isn’t much I can do,
except work harder to sort out the mess. Oh, I love to hate this
last minute stress.”

jesper larsson & jesper larsson

Begränsade kloningsmöjligheter

Det var längesedan jag slutade komma med dåliga ursäkter...
Jag klockan 12:06 idag till en tidningsredaktion:

”Jag hoppas att ni går på lunch nu och därför kan ge mig en stund till. Jag har för många grejer i pipelinen och har just idag inte lyckats klona mig...”

Vilken snygging – Creative GBG Catalogue

The Creative GBG Catalogue is now online.
Det känns ju extra hedersamt att skriva förord till en publikation
som resulterar i att bli så vansinnigt snygg. Bakom snyggheten står:

Design: Nicklas Hultman
Produktion: Nicklas Hultman & Jesper Larsson
Japanska översättningar: Yuko & Yuki (yo, men yust det!)

Creative GBG in Tokyo

Normalt vis brukar jag inte vara ett dugg ledsen över att befinna mig i Göteborg. Idag hade det dock varit betydligt mer exciting att befinna sig med Göteborg – i Tokyo. Det är närmare bestämt Creative GBG som idag launchas för första gången. Det är Tokyoborna som bjuds på premiärnöjet att möta en representation av Göteborgs unga kreatörer. Läs mer på:

www.creativegbg.com

Today, Creative GBG is being launched for the very first time. Some of Gothenburg’s most inspiring creative people are visiting Tokyo, offering a taste of the creativity flourishing in the second city of Sweden.

Straff eller privilegium? Två sidor av kreatörens vardagsmynt...

Skicklig reklambyrå-AD reagerar på min benämning ’kreativitetsprivilegiet’ med orden:

”att va kreativ är inget privilegium, det är ett straff...”

Jag väntar nyfiket på en utbrodering av hans tankar. Vidare hade jag häromkvällen ett långt samtal med en utav mina favoritmusiker som beklagade sig över att hans behov av att ge utlopp för sin kreativitet är så stort att det krockar med alla andra ’skyldigheter’ i livet...

Kreativitet som utmärkande personlighetsdrag – en välsignelse och förbannelse på samma gång?

Kreativitesprivilegiet / The Creativity Privilege

Den här veckan ägnar jag mig åt att undervisa kring vinnare och förlorare i den globala ekonomin. Jag skulle vilja dra med mig detta tema till den hypade ’urban creativity’-diskussionen. Det är så förbannat underförstått, och därför också alldeles för outtalat, att vi som snackar om stadsregioners kreativitet egentligen bara snackar om rika stadsregioners kreativitet. Att bygga framtidsstäder med blomstrande framtidsbranscher kräver diverse fysiska resurser som grundar för bra infrastruktur samt, givetvis, välmående och hyfsat välutbildade människor. Faktum är att 80% av den urbana befolkningen i världens 30 fattigaste länder lever i slumområden. Hur lätt är det att vara samhällsnyttigt kreativ när du inte får skolgång, inte dricker rent vatten, inte har hälsan i behåll...? Kreativitetsdiskursen är oss få privilegierade förunnad.

--------------------------------------------------------------------------------

I spend this week teaching about winners and losers in the global economy. I would like to pull this theme into the hyped discussion on urban creativity. It’s too bloody implicit that, when we speak about the creativity of city regions, we really only speak about the creativity of wealthy city regions. Building the future city requires good infrastructure and a strong set of both physical and human resources. The fact is, however, that 80% of the urban population of the 30 least developed countries live in slum areas. How likely are you to contribute to societal creativity if you don’t have access to schooling, proper housing, or even clean water...? The creativity discourse is reserved for the privileged few.

Kunskapen och Livet / Knowledge and Life

Jag kan ju bara inte låta bli att ibland fundera över min starka relation här i livet till kunskap. Vi är bra många, vi som ägnar dagarna åt kunskap; kunskapssökande, kunskapsbearbetning, kunskapsgenerering, eller rent av skapande av ny kunskap. Kunskapsjakten och kunskapsbyggandet sker emellertid mer eller mindre medvetet. I mitt yrke – forskaryrket – är dock nyfikenheten och kunskapstörsten inte bara påtagliga. De är på samma gång drivkrafter och grundbultar i den förståelse vi försöker uppnå om världen... eller delar av den.

Så... är det då nödvändigt att ha distans till sin egen kunskapstörst? Hur ska man förhålla sig till sin egen relation till kunskap? Är det ens något man måste förhålla sig till? Jo, det bör man nog... Idag låter jag två andra röster svara på frågan. Märk väl hur de båda starkt kopplar kunskapen till livet, men samtidigt särskiljer kunskapen från livet...

Den första rösten är från en afrikansk flicka vars namn aldrig blev presenterat för mig. Jag såg henne i ett tv-inslag imorse. Hon kände sig exceptionellt välsignad för den fantastiska och ganska unika möjlighet till utbildning som hon givits. Hon sa:

There are streets of living...
and there are streets of learning.

Nästa citat är från en mycket namnkunnig man; Mahatma Gandhi. Detta finner jag så klokt, så klokt... I två rader lyckas han nagla fast den paradox jag själv upplever men inte lika enkelt lyckats uttrycka:

Live as if you were to die tomorrow.
Learn as if you were to live forever.

--------------------------------------------------------------------------------

Sometimes, I just can’t resist reflecting upon my strong relation in life to knowledge. We are numerous, we who devote our days to knowledge: knowledge seeking, knowledge processing, knowledge generation, or even creation of new knowledge. The quest for knowledge, as well as the building of knowledge, is subject to more or less conscious processes. In my profession – research – the curiosity and the thirst for knowledge is not just tangible; it is the actual driving force, as well as building block, for the understanding we’re trying to reach about the world... or parts of the world.

So... is it then necessary to have distance to your own thirst for knowledge? How should you relate to your personal relationship to knowledge? Do you even have to relate to it? Well, probably; yes... Today, I’ll let two different voices answer to this question. Please, note how they both strongly connect knowledge to life, at the same time as they distinguish knowledge from life...

The first voice is from an African girl whose name never was introduced to me. I saw her on a TV-show this morning. She felt exceptionally blessed for the extraordinary opportunity of good education that had been granted her. She said:

There are streets of living...
and there are streets of learning.

Next quotation is from a very renowned man; Mahatma Gandhi. I find this so shrewd, so wise... In two sentences, he manages to nail down the paradox that I myself experience, but haven’t managed to express that easily:

Live as if you were to die tomorrow.
Learn as if you were to live forever.

Jag kommer och går - staden består

MADRID. You can take the girl out of the city. But you can´t take the city out of the girl.

Det var en modifierad variant av ett 'Sex and the City'-uttryck. Man bör inte underskatta hur mycket Sex and the City faktiskt handlar om Carrie's kärlek till the City. Männen kommer och och går, men staden består.

Jag är på besök i Madrid - staden jag för fem år sedan hade en kärlekshistoria med. Jag finner inte bara att jag fortfarande ÄLSKAR Madrid; jag finner märkligt nog också att alla mina favourite spots finns kvar, om än utvecklas, lever vidare. Caféer, restauranger, teatrar, frisersalongen, jazzklubben, flamencobarerna... Jag vandrar breda gator fram, korsar torg, går vidare in i små gränder. Jag känner samma behagliga känsla nu som jag kände för fem år sedan då jag bodde här. Känslan var således inte direkt betingad av min dåvarande livssituation. Känslan består. Staden består.

Min tid i Madrid karaktäriserades inte bara av att jag hade flyttat in i staden. Staden flyttade också in i mig. Och den lever kvar i mig än idag eftersom jag tillät den att forma mig. Detta leder mig vidare till det omdiskuterade temat: Platsens betydelse. Ökar eller minskar platsens betydelse i ett globaliserat, teknologiserat, kunskapsintensivt och kreativt tidevarv? Min relation till Madrid vittnar om platsens fortsatt starka betydelse.

Jag är rörlig. Trots att jag är så fäst vid staden kan jag utan problem lämna den. Och återvända. Madrid kan inte flyttas på. Madrid kan inte vara Madrid någon annanstans. Gammalt och nytt, historia och pånyttfödelse, tradition och nyskapande i symbios. Det sitter i byggnaderna, i institutionerna, i människorna...

Jag kommer och går.
Men Madrid består.

One Blogpost for Burma

Jag brukar tala om kreativitet. Om allas rätt att vara kreativa. Som någon slags förlängning av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Idag tar jag ett steg tillbaka. Stillar mitt sinne. Skänker en tanke till alla dessa människor som inte ens ges utrymme att tänka egna tankar – åtminstone inte högt. Märkliga är de kamper som strids mot det fria sinnet och den fria tanken. Ofattliga. De förtjänar inte vår förståelse. De förtjänar bara vår högljudda protest.

I fredags var ’de röda tröjornas dag’. Idag bloggar vi om Burma. Läs mer om initiativet ’Free Burma’ genom att klicka här. För kontinuerlig uppdatering om situationen i Burma rekommenderar jag bloggen ’Heja världen’ samt Svenska Burmakommittén.

----------------------------------------------------------------------------

I spend a lot of time talking about creativity. About everybody’s right to be creative. As a kind of prolongation of fundamental human rights, liberties and freedom. Today, I’m taking a step back. Easing my mind. Devoting a thought to all those people who are not even allowed to think their on thoughts – at least not out loud. How twisted aren’t the struggles fought against the free spirit and mind. Incomprehensible. They don’t deserve our understanding. They only deserve our loud protest.

Today, bloggers all over the world dedicate a blogpost to Burma. Read more about the initiative on 'Free Burma'.

New York Times om Göteborg

Läs om 'Goteborg' i New York Times, inkl en 'gatureferens' till Florida - såklart.

Read about Göteborg in New York Times, incl a 'street reference' to Florida - of course.

'Sweden Unzipped'

My Creative Class Hero

My Creative Class Hero is Jesper Larsson (Next Century Modern).

Jesper inte bara designade Creative Class Hero t-shirten; för mig är han Creative Class-hjälten personifierad. Han bjöds inte på någon liten öppningsfras från min sida. När jag skymtade honom i klubbmörkret på Nefertiti i Göteborg kvällen den 28 mars i år så var jag fascinerad och uppriktig:

”Du är ett fenomen”

Det var mina ord. När jag därefter har lärt känna honom så har jag förstått att han är en utav de mest kreativa personer jag någonsin träffat. Definierat utifrån den aspekt att han aldrig sätter begränsningar på sig själv eller sammanhanget. Har han en idé så genomför han den. No question about it.

Kreativ kommunikatör – så benämner han sig om någon undrar. Men hans flödande kreativitet räcker ju givetvis inte för att jag ska utnämna honom till Creative Class Hero – och det var ju uppenbarligen inte heller den som fick mig att vid första anblick fenomenförklara honom. Grejen är:

Pecha Kucha GBG

Som Göteborgs Pecha Kucha-ambassadör gör Jesper en superinsats med att skapa en mötesplats för stadens kreatörer. Och det är inte vilken mötesplats som helst. Den är sjukt häftig. Otroligt kul. Vansinnigt inspirerande.

Jag känner bara till en enkel sanning om kreativitet: Den uppstår i mötet. I mötet inspireras vi. Om vi ska tro upphovsmannen av Creative Class-konceptet (Richard Florida) så består den kreativa klassen dessutom av en bunt individualister. Vad blir då viktigare än skapandet av mötesplatser för stadens kreativa människor?!

Det gör ont ända in i själen att jag inte är i Göteborg imorgon onsdag. Jag missar Pecha Kucha GBG vol #4. Men till dig som befinner dig i Göteborg onsdag kväll så rekommenderar jag varmt att du smyger dig in i källarmörkret på Nefertiti strax innan klockan åtta, slår dig ned vid ett bord och bara låter dig iiiiiiiiinnnnnsssspireras.

Till dig som inte bor i Göteborg så rekommenderar jag att titta in på Pecha Kuchas internationella hemsida för att se efter om det finns Pecha Kucha i din stad.

Kreativitet är nu / Creativity is now

Kreativitet är nu. I alla fall om man ska tro flum-filosofisk litteratur – som ju kan vara så mycket mer givande att läsa än vetenskapligt inramade utlägg om vad kreativitet är. Jag syftar till uttryck som ’everything is in the presence’ och ’ögonblicket är allt’. Om ögonblicket talar bland annat Osho. Jag kommer få anledning att komma tillbaka till honom, då han har ringat in mycket av kreativitetens natur.

Jag tror att det ligger en hel del i den tanken. När jag är kreativ så är jag det här och nu. När jag får ett kreativt infall så tar jag vara på det. Det kreativa ruset är i stunden. Just detta rus kommer inte åter. Det varar NU.

Men, för den skull tycker jag inte att vi ska negligera att kreativitet ofta tar sin utgångspunkt i tidigare kunskap. Det man DÅ visste tar man med sig in i framtiden, om än ommodellerat och omdefinierat. Framtidsaspekten bör heller inte underlåtas i sammanhanget. Det jag skapar i det kreativa ögonblickets nu, står till förfogande för min omvärld IMORGON. I bästa fall är det jag skapat ett bidrag till den utveckling som banar väg mot vad framtid är.

Tidsaspekten har anknytning till ’nytt’ och ’gammalt’ som beståndsdelar i kreativitet. En diskussion jag tänker föra i kommande inlägg.

--------------------------------------------------------------------------------

Creativity is now. At least if we are to believe eastern philosophical writings (e.g. Osho) – which often represents easy-reading compared with scientific reasonings on creativity. I’m referring to expressions like ‘everything is in the presence’ and ‘the moment is everything’.

I think there is a lot to that thought. When I’m being creative, it happens right here and now. Whims need to be embraced. The creative flow is in the moment. A particular flow won’t return to you. It exists NOW.

Nevertheless, I don’t think we should neglect the fact that creativity often takes its point of departure in previous knowledge. What you THEN knew is brought into the future, however remodelled and redefined.

The future aspect is neither to disregard. What I’m creating now, in the midst of the creative moment, will be at the disposal for the rest of the world TOMORROW. Hopefully, my creation will make a contribution to the development that paves way towards what will constitute the future.

The time aspect is connected to ‘the new’ and ‘the old’ as components of creativity. A theme I intend to elaborate on in upcoming blog posts.

Dubbel (eller trippel) bloggar

I love you guys! Mina läsare / my readers, that is... Jo, jag tror att jag give in to the suggestion and provide a parallell version in English - at least for the next bloggings to come. Det verkar ju hetta upp diskussionen. Du forstätter att kommentera på svenska eller engelska - som du vill!

Den här veckan bloggar jag även på Handelshögskolans blogg. Där erbjuder jag bilder av livet som forskare. Dagens inlägg:
'Jag hoppas ingen ser att jag dansar på mitt kontor...'

Definiera kreativitet om du kan! /Define creativity if you can!

”Definiera kreativitet, då!”

Gissa hur ofta jag får den uppmaningen... Aldrig följer jag med ett snabbt svar – snarare markerar jag krångligheten i frågan med en konstpaus. Därpå brukar följa ett otåligt:

”Ah, men... kom igen nu!”

Faktum är att jag aldrig har hört en kort och koncis definition av kreativitet – åtminstone ingen bra sådan. Själv brukar jag komma med ett så långt och resonerande utlägg att den som undrar får vara beredd på att lyssna en stund. Kreativiteten som företeelse behöver angripas från många håll om man ska lyckas skapa en förståelse för dess innebörd. De närmaste inläggen kommer att tangera vid det jag finner vara inneboende i kreativiteten.

Men idag får ni hålla till godo med Nina Burtons vetenskapsrelaterade men också målande icke-svar på frågan om vad kreativitet är:

”Det är minsann inte lätt att nagla fast kreativiteten. Dels speglar den olika epokers och kulturers ideal, dels rör den olika områden. Litteratur-, konst- och naturvetenskap har liksom estetiken koncentrerat sig på de kreativa resultaten. Psykologin har lagt vikten vid skapande personer och skapande processer. Sociologin och kulturvetenskapen har intresserat sig för kreativa miljöer. Att från så skilda utgångspunkter få en exakt definition är förstås hopplöst.”

(Nina Burton, 2002. Det som muser viskat. Sju frågor och hundra svar om skapande och kreativitet, s. 25-26)

Helsingfors – ett Disneyland med östeuropeisk touch

Intryck efter ett dygn i Helsingfors. Det är kallt. Hösten har just anlänt till den finska huvudstaden. Varvat med varma koppar kaffe så blir strosandet längs trottoarerna ändå trevligt. Jag kunde ha sagt te, men i Finland är det kaffe som gäller. Finnarna är de största kaffedrickarna i världen.

Jag är förvånad. Helsingfors ingjuter en annan känsla i mig än andra finska städer jag har besökt. Jag tänker Östeuropa. Det var det första som slog mig när jag anlände igår kväll. Intrycket är ihängade. Det är arkitekturen som gör det. Knappast så mycket annat. Ryskinfluerad arkitektur.

Jag har frågat några helsingforsbor hur de skulle beskriva sin stad. ’Helsingfors är som Disneyland’, svarade Anssi. Detta av två anledningar:

Storleken: det är gångavstånd till allt.
Homogeniteten: alla som går omkring på gatorna är vita, ofta blonda.

En annan långsökt likhet med Disneyland är stadens utnämning som Fast City. Men då snackar vi inte snabba åkattraktioner, utan högteknologi och snabbtänkta människor – i sann Richard Florida-anda. Jag blev föga förvånad då jag på en hemsida om Global Fast Citites läser om just Helsingfors i relation till Florida. Talang och Teknologi i all ära, men Helsingfors glänser inte på Tolerans-sidan; enbart 2,5% av befolkiningen är född i annat land. Jag har en känsla av att det så sakteliga kommer att förändras. Det är nya tider. Världen knackar på porten. Inte bara ryssen.

Idol 2007 – hämmar eller riktar kreativitet?

Idol 2007 är igång och vissa utav oss har suttit bänkade i veckan för att bevittna ännu en omgång av mer eller mindre pinsamma auditions. Hat-kärlek. Är det så att vi älskar att förfasa oss över människor utan självdistans? För inte sjutton sitter vi hemma i tv-soffan och credar alla som vågar bjuda på sig själva…!? Men framförallt funderar jag på varför vi tycker det är så jobbigt att betrakta personer utan denna berömda, så kallade, självdistans…?

Är det inte förfärligt på vilket brutalt vis som idol-juryn krossar drömmar och ibland hjärtan? Är inte juryns manér det perfekta sättet att hämma både passion och kreativitet? Eller gör juryn dessa [self-fooling] individer en tjänst därför att de nu ges chansen att tänka om och söka rätt på det område som deras kreativitet med framgång kunde riktas mot?

Bo Rothsteins kreativitet

GU Journalens senaste nummer (#3 Juni 2007, s 20-21) innehåller ett reportage om kreativitet inför vilket man bland annat intervjuat professor Bo Rothstein. Givetvis ett intressant val av person då han tycks besitta en aldrig sinande ström av idéer. Aningen förvånande, kan jag då tycka, att det som skrämmer honom mest är att han skulle sluta få idéer. Detta är emellertid en rädsla som hittas igen hos många kreatörer. Han gör en liknelse vid att cykla: ”Om man tänker på varför så går det inte.” Att vilja för mycket tror han är farligt. Eller för att citera en del av GU Journalens återgivelse av diskussionen med Rothstein:

”Kreativitet går lika lite att tvinga fram som det går att tvinga sig att bli kär eller att somna.”

Jag hade väntat mig att han skulle säga något om rödvin... inte för att jag vet om Bo Rothstein ens dricker alkohol... men i samband med att jag läste ett utav hans senare debattinlägg så såg jag framför mig hur han suttit där med sin laptop och ett glas rött vin, för att därpå med någon slags kreativ lekfullhet lattja sig fram till förslaget att Uppsala universitet borde degraderas till ett institut vid namn Sirkus, där rektor blir till vd och doktorander blir trainees... Men det är klart... hade rödvin funnits med i bilden kanske det hade blivit cirkusdirektör och jonglörer av dem... Helt klart är att Rothstein aldrig skulle be om stööööörrssta möööööjjliiga tyyyyyssssssstnad... och för största möjliga buzz krävs kreativitet... I och med det har vi nu ringat in kravet på en kreativitet som helst, enligt ovan, inte bör avkrävas. En kreativitetens paradox, kanske?

Ormar, kreativitet och savannlandskap - eller T som i Trädgård

Gästbloggare Mattias Sandberg
Mattias är doktorand och forskar om barn och ungdomars friluftsliv och natursyn

Att möta en orm under till exempel svampplockning får vissa att reagera instinktivt – kallsvett, panik och en okontrollerbar känsla av skräck. Spindlar, trånga utrymmen och höjder kan framkalla liknande reaktioner. Dessa fobier har en rätt enkel förklaring som härstammar från människans mångtusenåriga utveckling – evolutionen. Enkelt uttryckt strök våra människosläktingar med som inte reagerade på mötet med ormen eller för den skull var alldeles för oförsiktig vid klippkanten. Vissa beteenden premierades medan andra sonika fick betala med sitt liv. (Observera den schablonartade beskrivningen). Och även om alla inte reagerar lika starkt så inger ormar och höga höjder åtminstone en känsla av respekt hos de flesta.

Vad har detta med kreativitet att göra undrar ni nu! Förhoppningsvis. Tanken är att det inte bara är rädslan för ”onda” ting som ormar och spindlar som har premierats under evolutionens gång. Motsatsen - att förkärleken till platser och landskap som gav människor en överblick och en möjlighet att upptäcka faror – tycks också ha borrat ner sig i våra arvsanlag. Studier visar på att människor från olika världsdelar, med olika kön och bakgrund uppskattar liknande typer av scenerier: öppna, ljusa landskap med inslag av träd och vatten – ett landskap som påminner om något som kan liknas vid ”urhemmet” på den afrikanska savannen. Dessa scenerier uppskattas ofta i högre grad av nutidsmänniskan än bilder på städer, bilar eller för den delen mörka regnskogar. Tillgång till vatten, föda och överblick borde rimligtvis också gett människan en känsla av lugn och därmed kanske också en möjlighet att utveckla till exempel vardagsföremål – ett utrymme för kreativitet. Eller är kaos och hårt driven konkurrens kreativitetens hemvist?

Naturens hälsobefrämjande är dokumenterat. Det finns studier som visar på sambandet mellan ”gröna vyer” från sjukhussängen och ett snabbare tillfrisknande, liksom att intagna som genom gallret kan blicka utöver natur mår bättre. Detta enbart beroende på åsynen av naturen, inte att man rör sig i den eller umgås i den…

Å här kommer min tes, undran, intresseväckande avslut. Kalla det vad ni vill! Hur skulle natur utanför fönstret påverka prestationen, välmåendet och arbetsklimatet hos forskare, programmerare, sjuksköterskor, industriarbetare och företagsledare? Skulle vardagsinslag av natur i form av skogspartier, parker, dammar och vattendrag kunna höja kreativiteten, eller locka till sig de människor som besitter den, och på sikt ge en grön stad eller region konkurrensfördelar gentemot sterila och människofientliga miljöer? Tanken på eventuella kopplingar mellan sinnesro, välmående, natur och kreativitet är inte ny; inspiration är hämtad från professor Roger Ulrich's bidrag i boken The Biophilia Hypothesis från 1993. Kanske har Florida plats för ett fjärde T - Trädgård. Hoppas tanken får slå rot.

Åter till kreativitetens natur

Efter de senaste två veckornas reflektioner kring böcker tänker jag nu åter plocka upp tråden till ’kreativitetens natur’ och spinna vidare med ytterligare några inlägg. Imorgon bjuder jag på gästbloggar-premiär i egenskap av min forskarkollega Mattias Sandberg som reflekterar kring kreativitetens natur kopplat till just natur... Spännande.

Tidigare inlägg i sviten ’kreativitetens natur’ kan du bekanta dig med här:

Nyfikenhet och fascination bra för kreativitet

...när fascinationen övergår i besatthet

Disciplin och perfektionism inte alltid bra för kreativitet

Flow, dynamik, synergi – i kreativitet och kärlek

~ Gästbloggar-premiär till veckan ~

Efter fyra månaders bloggande känner jag att det kan vara dags för ett nytt tilltag. Det nya inslaget blir i form av att titt som tätt bjuda in gästbloggare. Närmast blir det gäster som hänför mig med sina tankar eller idéer... men min förhoppning är också att locka till mig gäster som utmanar och konfronterar mina tankegångar. Wish me luck on that.

Nu önskar jag er en underbar helg.

'Vilka fem böcker har sprängt ditt liv?'

'Vilka fem böcker har sprängt ditt liv?' Frågan riktades till mig av Emanuel Sidea. Även om en eller annan bok manar till skratt så får ni inte tro annat än att jag tagit frågan på allvar. Det är en viktig fråga – för alla och en var – vilka böcker som betytt något i vår personliga utveckling. Vidare är det viktigt för människor i vår omvärld som vill lära känna oss på djupet. Jag tror nämligen att dina favoritböcker förtäljer en hel del om vem du är. I denna stund avslöjar jag för er, mina kära bloggläsare, vilken obotlig idealist jag är. Temat för dessa böcker är medmänsklighet och ansvar – ansvar för sitt eget liv, för sina medmänniskor, för världen...

För att finna svar på frågan har jag scrollat igenom hela mitt liv och dragit mig till minnes vilka böcker som har tagit tag om mig... ruskat om mig! De har gjort intryck – var och en vid sitt tillfälle – och satt sitt märke för en viss period av mitt liv. Vissa utav dem har gjort avtryck för resten av livet...

Forskare som jag är, har min läsning dominerats av facklitteratur. Något jag dock har valt bort från denna lista. Både fiktion och verklighetsskildringar finns emellertid representerade. Jag får tillägga att frågan besvaras med något fler än fem böcker. I kronlogisk läsordning, hur och varför de påverkat mig, följer de här nedan:

Vad har kärleken för färg? (What Colour is Love?), Joan Walsh Anglund (1966).
Min mamma undrar varifrån jag har fått mitt världssamvete. Hon är mer medskyldig än hon tycks ana. När man denna ger sin dotter som första bok är man med och sätter inriktning, vill jag hävda. Denna lilla söta bok fann min mor på ett antikvariat i Sundsvall. Den har sedan fått följa med mig i mina flyttlass och ibland, till och med, på mina resor. Det är en kärleks-, respekt- och mångfaldsförespråkare i poetiska ordalag. Återhållsamt, men när särskilt tillfälle erbjuds, ger jag högläsning av den. Det finns hittills ingen som inte har förälskat sig i den. Har du tur någon gång, så kanske... :)

Tjuren Ferdinand (Walt Disney).
Ett halvslitet exemplar återfinns hemma i min bokhylla. Tjuren Ferdinand är en förebild. Inte bara därför att han är en fredsförespråkare, utan framförallt därför att han inte faller offer för grupptryck eller förväntningar. Han vågar välja sin väg. Jag läste den som barn. Jag gick sedan igenom tonåren utan något som helst intresse av att låta socialt tryck få kompromissa på mina övertygelser och värderingar. Vem vet... kanske hade Tjuren Ferdinands goda intryck ett finger med i spelet... Vad har jag mer gemensamt med honom? Jo, jag älskar att lukta på blommor! ;)

Anne Franks dagbok (svensk utgåva 1953).
Anne Franks dagbok är mitt starkaste läsminne från lågstadieålder. Hennes skrivande har inspirerat mig mycket – även om det inte har blivit någon stabil dagboksskrivare av mig. Det som framförallt inspirerar är emellertid denna unga flickas livfullhet, hoppfullhet och livsglädje – trots instängdhet. Dessutom präglas ju texterna av den uppfriskande uppriktighet som nog bara återfinns i en privat dagbok. Hemligt blev, via publikation, tack och lov inte bara allmängods utan i synnerhet; allmängiltigt.

Rosario är död, Majgull Axelsson (1989).
Majgull Axelssons debutroman är stark. Man lägger den inte ifrån sig, trots att den knappt går att läsa. Boken handlar om gatubarn på Filippinerna som faller offer för vidriga lustar hos män från en rikare värld. Vetskapen om att det är en dokumentär skildring – att det hänt på riktigt, och fortsätter att ske om och om igen – gör inte saken lättare. Men det var just äktheten i den som gjorde att jag som 15-åring skulle ta mig igenom boken, igenom illamåendet, igenom tårarna... Ska man lyckas göra något åt det som är fel i världen så måste man ha kunskap om det, tänkte jag. Att blunda är inte ett alternativ om man vill ha förändring. Jag arbetade då med att bekämpa barns utsatthet i en annan fattig del av världen. Jag har fortsatt till dags datum att i olika former arbeta för barns och ungas rättigheter. Utan författare som Majgull Axelsson, Monica Zak och Magnus Bergmar hade mitt engagemang antagligen inte växt sig så starkt.

Röd Azalea (Red Azalea), Anchee Min (1993).
Även denna bok läste jag i högstadieålder under en period som jag ägnade mycket tid åt att bekanta mig med andra kulturer. En bra självbiografi (skriven av andra anledningar än fåfänga) kan ju erbjuda ett optimalt sett att bekanta sig med en främmande kultur, med ett skeende i historien och med en annan människas levnadsöde och erfarenheter. Det här är den mest gripande självbiografi jag har läst. Anchee Min skriver om sin uppväxt under 60- och 70-talet i Maos Kina. Frihetsdrömmar, kärlek och längtan är temat för Anchee Min som, trots rådande omständigheter och ung ålder, behöll en stark självständighet och integritet. Även denna bok präglas av en överraskande uppriktighet.

Alkemisten, Paulo Coelho (1988).
Jag vill minnas att jag var 22 år när jag läste Alkemisten. Jag läste den vid rätt tillfälle och var med andra ord mottaglig för budskapet. Det var under en period i mitt liv då jag successivt insåg att mina barndomsdrömmar fortfarande var hägrande (sånär som på den om att bli ballerina) och förtjänade att återerövras och uppfyllas. Coelho säger att vi alla har en livsuppgift (jag tror kanske snarare att vi har flera) och att vi själva ansvarar för att genomföra den. Han påminner också om att det är processen och resan som är den egentliga tjusningen, snarare än målet... Vidare, förespråkar Coelho någon slags medmänsklig individualism som är intressant. Bokens främsta budskap: ”När du vill någonting verkar hela universum för att du ska kunna uppnå det.” På mitt språk: Livet är till för att förverkliga idéer. Tvivla inte. Kör på! Passion, glöd och entusiasm omvandlas ofrånkomligen till framgång... ;)

Den vidunderliga kärlekens historia, Carl-Johan Vallgren (2002).
Boken vann Augustpriset för bästa svenska roman 2002. Välförtjänt, anser jag som för övrigt tycker att det är den mest gripande roman jag läst på senare år. Den har allt det grundläggande – som spänning, underhållning, kärlek – men också så mycket mer i form av storslagen berättarkonst, samhällskritik och ett starkt budskap. Följ med den ’vidunderlige’ Hercule Barfuss genom ett 1800-talets Europa. Mycket saknas denne man redan vid födseln. Han är vanställd, döv och dvärg. Dock har han välsignats med ett stort hjärta och en sällsynt gåva; förmågan att kunna läsa andras tankar. På Hercules resa möts vi av människors bästa och sämsta sidor. Som läsare påminns man om varför man alltid bör konfrontera sina fördomar och leva med öppna sinnen...

Vägmärken, Dag Hammarskjöld (1925-1961, utgiven 1963).
Min senast /på nytt/ lästa bok är Vägmärken. Dag Hammarskjöld är mannen som postumt erhöll Nobels fredspris för sina insatser som generalsekreterare för FN (1953-61). Att läsa hans dagboksanteckningar är lika med ynnesten att få befinna sig i huvudet på en stor person. Man får följa utvecklingen från ung man till generalsekreterare. Personlig prestige och fåfänga lyser med sin frånvaro. Hans ledord är rättfärdighet. Hammarskjöld ser sig själv som ett Guds verktyg. Han var hela världens – men betalade med ensamhet.

Gemensamt för dessa böcker är att personligheter har gjort intryck på mig. Genom deras livsglädje, tro, hopp och frihetssökande har de alla inspirerat mig. Det slutade inte bra för alla av dem. Men å andra sidan är väl inte det som räknas hur många år vi lever, utan hur mycket vi lever...

Anne anförtrodde papper och penna...

”Jag hoppas, att jag ska kunna anförtro dig allt, så som jag hittills aldrig har kunnat åt någon, och jag hoppas att du kommer att bli ett stort stöd för mig.”

Anne Frank, 12 juni 1942, i sin dagbok, till sin dagbok. Den person som gav Anne denna dagbok på hennes 13-årsdag kan aldrig ha anat vilket genidrag det var... ”Papper är tålmodigare än människor”, ansåg Anne och gav dagboken sitt allt...

För vem skriver vi?

”Löjligt detta meddelelsebehov! Varför skall det betyda så mycket att åtminstone någon sett insidan av ditt liv? Varför skriver du detta, föralldel för dig själv – men också, kanske också för andra?”
(ur Dag Hammarskjölds ’Vägmärken’, skrivet 1952, publ. 1963)

...och alla vi bloggare tar åt oss...! :) Dag Hammarskjöld skrev dock detta som en reflektion kring sina egna dagboksanteckningar... Dagboksanteckningar han hade en stilla tanke om kanske kunde komma att publiceras en dag... vilket skedde två år efter hans död.

Var bok upplevs olika av var läsare...

"Trots att de lyssnade på samma sagor, upplevde de andra inget som liknade detta."

Novalis (tysk poet, 1772-1801)

Har ditt liv förändrats av en bok?

”En dag läste jag en bok och hela mitt liv förändrades.”

Så inleds Orhan Pamuks roman ”Det nya livet” (1994) som skildrar den livsavgörande betydelse en bok får i den unge studenten Osmans liv. Boken får honom att lämna hemmet han delar med sin mor i Istanbul för att ge sig ut på ett sökande – en livsresa. Så här fortlöper texten:

”Redan under de första sidorna, upplevde jag inom mig bokens kraft med en sådan styrka att det tycktes mig som om min kropp skilde och avlägsnade sig från stolen och bordet jag satt vid. Men fastän jag trodde att min kropp skilde och avlägsnade sig ifrån mig tycktes det mig som om jag mer än någonsin och med hela min varelse satt på stolen vid bordet och att boken med all sin kraft inte bara påverkade min själ utan allt hos mig som gör mig till den jag är.”

Emanuel Sideas fråga till mig, om vilka böcker som sprängt min värld, fick mig att tänka på inledningen till denna roman. Jag känner dock inte riktigt igen mig i det huvudrollsinnehavaren Osman upplever. Jag har aldrig varit med om totalt livsomvälvande läsning... Ingen bok att fundamentalt förändrat mitt liv... Har det hänt dig???

Jag funderar över vad som avgör en boks inverkan på oss... Kanske mottaglighet, kritiskt förhållningssätt, identifikation med boken, skede i livet, behovet av bokens budskap... Många saker kan spela in...

Givetvis har vissa böcker gjort stora intryck på mig – ibland till och med avtryck i mitt liv. Men avsaknaden av den totalt livsomvälvande läsningen kan ha att göra med att jag själv sökt upp böckerna, därför att jag redan börjat tänka i en viss bana. Aldrig har en bok sökt upp mig...

----------------------------------------------------------------------------------

Notera i kommentarer att min mamma protesterar på detta inlägg och att jag därav överväger uppvärdering av böckers betydelse i mitt liv...

800.000.000 har inte fått lära sig läsa

Det här är en rapport från mitt vardagsrum och världen vi lever i. Du som läser detta tillhör med största sannolikhet den extremt lyckligt lottade lilla delen av världens befolkning. Det gör jag.

Jag steg upp ur sängen imorse, glad att ta mig an ännu en dag. Nynnade till lite musik, gjorde i ordning en stor latte, slog sedan av musiken och på med TV:n. En grej gjorde jag annorlunda idag, som komplement till de mer inarbetade morgonrutinerna: Jag placerade mig i mitt hemmabibliotek i hörnet av vardagsrummet och lät blicken glida upp och ned över hyllorna. En gång och två gånger. Jag var på jakt efter de böcker som gjort störst inverkan i mitt liv. Den som undrar över dessa böcker är Emanuel Sidea och frågan är för bra för att inte besvaras. Men svaret får vänta lite på sig. Det var något annat som fångade min uppmärksamhet idag.

När jag stod där fokuserad på raderna av böcker så lyckades Oprah Winfrey-samtalet från TV:n smyga sig in i mitt medvetande. Plötsligt hade min sedvanliga ’omfamna dagen-glädje’ omsatts i tårar. Säg vad ni vill om Oprah, men för mig är hon framförallt en förmedlare och spridare av andra människors goda idéer. Den andra människan var i det här fallet John Wood. Under sent 1990-tal lämnade han sitt ’hot shot’-jobb på Microsoft för att samla ihop och själv - handgripligen med hjälp av åsnetransport - förmedla böcker till fattiga barn i avlägsna delar av Nepal. Hans initiativ byggdes vidare på och idag har hans organisation skapat ett nätverk av närmare 4.000 skolor och bibliotek i fattiga delar av Asien och Afrika.

Det var inte John Woods solskenshistorier som drev mig till tårar. Det var tanken på de 800 miljoner människor i världen idag som lever under så fattiga förhållanden att de inte ens fått tillgång till en så grundläggande förutsättning som att lära sig läsa och skriva. Vi snackar om 800.000.000 individer som inte fått denna möjlighet... som inte ännu fått denna möjlighet...

Av världens 800 miljoner analfabeter så är 500 miljoner kvinnor. Vi talar alltså om mängder av flerbarnsmödrar som inte kan läsa för sina barn. Faktum är att det finns länder i världen där man inte ens trycker barnböcker därför att största delen av landets föräldrar är så fattiga att de ändå inte skulle ha råd att köpa böcker till sina barn.

Tårarna vittnar om att det hela slog an på strängar djupt i mitt hjärta. Under några år på 1990-talet jobbade jag ideellt från hemmaplan med utvecklingssamarbeten i Centralamerika. Flera av projekten syftade till att stödja undervisning och skolor i fattiga områden där offentliga utbildningsinstitutioner inte stod till förfogande. Mina starkaste minnen från besöken vid dessa skolor är barnens leende ansikten när vi delade ut de böcker vi hade med oss. För det mesta Astrid Lindgren översatt till spanska. Astrid Lindgren var favoriten, till och med i de hemliga djungelskolor vi i tysthet besökte.

Att Astrid Lindgren aldrig belönades med Nobels Litteraturpris känns för övrigt som ett stort förnekande av betydelsen av barnlitteratur. Jag är beredd att säga att barnlitteratur är viktigare än ’vuxenlitteratur’. Dels därför att om vi inte tidigt välkomnas in i böckernas förlovade land så kanske vi över huvud taget aldrig blir läsande individer som vuxna. Dels därför att bokläsning vid tidig ålder hjälper oss att utveckla fantasi och visualiseringsförmåga – något som är nödvändigt för att utveckla den kreativitet vi behöver för att kunna genomföra idéer och lösa problem under resten av våra liv.

Okey, well... Jag ska avrunda detta nu och återgå till det artikelskrivande jag egentligen skulle ägna hela dagen åt. Men jag kan inte låta bli att fråga mig själv om temat för den artikeln är ens i närheten så viktigt som det faktum att 800 miljoner individer på detta jordklot ännu inte givits den grundläggande förutsättning för samhällsmedverkan och självförverkligande som läs- och skrivkunnighet i förlängningen innebär...

Flow, dynamik, synergi – i kreativitet och kärlek

I mitt förra inlägg skrev jag om vikten av att våga släppa taget och kontrollen när man befinner sig i en kreativ process. Flow är likt en åktur som uppstår då chaufför och medpassagerare tillåts växla och variera. Dynamik och synergieffekter uppstår väl först då man samvarierar och interagerar med sin omgivning...!? Jag kom att tänka på några ord som min indiske vän Chandy delade med sig av. Över en messenger-diskussion förra sommaren gav han mig detta indiska ordspråk:

What has to come
won’t be logged
anywhere in the mountains,
it will always flow
and fill up your space...

Dessa ord har etsat sig fast hos mig. Jag tror att de kan vara giltiga för ganska många dimensioner av livet. Dock känns det som att jag borde vara helt uppriktig och berätta i vilket sammanhang han fann behov av att delge mig dessa visdomsord: Han var bekymrad över den 26-åriga tjejens (d.v.s. mitt) oförändrade civilstånd... Dialogen som föregick ordspråket lät så här:

Him: ”Any plans for marriage yet?”
Me: “No.”
Him: “Going out with anyone?”
Me: “No... not for the moment.”
Him: “Please... you – such a beauty...”

Jag såg framför mig hur han skakade på huvudet. Efter en stunds tystnad kom sedan orden... ord för att stilla oron - inte min oro; hans oro för mig...

Fascinerande, va!? I Indien blir man inte upplyft på en vit springare av en fager riddare; där väntar man in mannen ’who will fill up your space...’ ;-)

Disciplin och perfektionism inte alltid bra för kreativitet…

Jag avslutade det förra inlägget med att skriva att ’Monet själv ansåg att han aldrig någonsin uppnådde det perfekta förvekligandet av sina idéer…’ Jag läste detta i Edmund Swinglehursts ’The Life and Works of Monet’…

…jag grunnar på det hela… får det inte att stämma… använde Monet verkligen ordet ’perfekt’ i detta sammanhang…? I så fall är jag förvirrad; inte bara därför att jag trodde att det var impressionisternas signum att inte sträva efter perfektion, utan också därför att jag har en oslipad idé om att perfektionism inte är optimalt för kreativitet…

Förr lät jag disciplin och perfektionism var viktiga motorer i mitt arbete. Idag tar jag enbart till dem som tillfälliga verktyg vid behov. Disciplin och perfektionism leder ju inte till den flow och den dynamik som uppstår om man lyfter på näsan, höjer blicken och släpper in världen…

Tar du tar dig tid att släppa in världen i det du gör så kommer du att finna att det finns en mängd människor i din omvärld som tangerar och överlappar ditt intresseområde. Interaktionen med dessa människor leder inte bara till att du i slutänden skapat ett bättre resultat på ditt projekt – du kommer dessutom att ha njutit av processen som lett dig till resultatet.

Jag tror nämligen att skaparprocessen är som bäst när man betraktar den som en resa – en resa full av upptäckt, där man aldrig ska gå in för att ha full kontroll.

(Målning av Claude Monet, Impression Soleil, 1872)

…när fascinationen övergår i besatthet

Månaden var juli och året 1996. Det var elva år sedan men bilden är fortfarande skarp och levande. Jag befann mig en timme utanför Paris; i Giverny; i Monets trädgård; sittandes vid en kant av näckrosdammen; stirrandes mot den japanska bron och avspeglingarna i vattnet…

Jag kunde inte bestämma mig; överträffade verkligheten tavlan, eller tavlan verkligheten…? Claude Monets (1840-1926) konst stod överst på min lista av skönhet. Jag trodde att ingenting kunde bli vackrare än hans målningar. Men nu – sittandes vid kanten av näckrosdammen, insupandes Monets reella inspiration – så kunde jag inte bestämma mig… Var detta månne ännu vackrare?

Jag insåg att något avgörande i frågan inte skulle nås av mig denna dag. Det jag dock insåg var att jag hade nått en djupare förståelse för hur Monet gång på gång, om och om igen, valde att måla samma motiv – samma men olika, men ändå samma, motiv.

Märkligt, och värt att notera, är hur de största genierna uppnått sitt mästerskap via en fascination som övergått i fixidé… Resultaten av denna ihållande fixidé kommer oss, resten av världen, till gagn. Men hur kul kan det vara för personen själv som i fixidéens besatthet tvingas fortsätta och fortsätta, om och om igen…?

För mig är hans näckros-serie lika med fulländning. Jag hoppas att han, trots allt, fann njutning i denna besatthet. Men faktum är att (jag läst mig till att) Monet själv ansåg att han aldrig någonsin uppnådde det perfekta förvekligandet av sina idéer…

(Målning av Claude Monet, Pont Japonais)

Nyfikenhet och fascination bra för kreativitet

…vikten av att med ett barns nyfikna ögon betrakta världen samt se och uppskatta de små miraklen i naturen…

…aldrig vill jag förlora förmågan att kunna känna upprymdhet över en soluppgång, en porlande vårbäck eller en linnea som lyser upp ett mörkt skogsbryn om sommaren…

Raderna ovan kluddade jag ned i dagboksliknande form ett antal år tillbaka. Föga förvånande lyckades Albert Einstein uttrycka liknande insikt på ett betydligt enklare och tydligare vis:

”Det finns bara två sätt att leva sitt liv:
Som om ingenting är ett mirakel,
eller som om allting är ett mirakel.”

Nyfikenhet, entusiasm och fascination är alla viktiga ingredienser i kreativiteten. Jag tror att Einstein var en person som i större utsträckning än de flesta utav oss bevarade barnets nyfikenhet – samt att han tillät denna nyfikenhet att vara ständigt vaken inom sig. Citatet vittnar också om inställningens betydelse för kreativitet och upptäckt...

Kreativitetens natur

På senaste tiden har bloggen främst ventilerat diverse aspekter av staden; dess tempo, titeltörst, sexighet, shopping och så vidare... Nu tvärsvänger jag. Närmast kommande inlägg kommer försiktigt att lukta på den botanik som präglar kreativitetens natur.

Stadens ekologi

Jag landar åter hos min husgudinna Jane Jacobs. Eller så kallar vi henne ’min stadsgudinna’ – det var ju trots allt städer hon skrev om... :-) Jacobs brukade ägna sig åt skattjakter i staden (och då talar vi främst om New York där hon levde). Allteftersom, förstod hon att det var stadens ekologi hon studerade.

Då naturens ekologi anses vara bestående av ››fysiska, kemiska och biologiska processer som är aktiva inom en begränsad utsträckning av tid och rum››, så definierade hon analogt stadens ekosystem som bestående av ››fysiska, ekonomiska och etiska processer som är aktiva vid en given tidpunkt inom en stad och dess närmaste besittningar››.

Det ena ekosystemet är skapat av naturen, det andra av mänskliga varelser. Vissa grundläggande principer ansåg hon råda i dem båda:

”Till exempel behöver båda ekosystemen, såvida de inte är ofruktbara, en stor mångfald för att kunna överleva. I båda fallen utvecklas denna mångfald organiskt över tid, och de olika komponenterna står i komplicerade beroendeförhållanden till varandra. Ju fler nischer för liv och levnadssätt det finns i något av ekosystemen, desto större är dess förmåga att upprätthålla liv.” (Jacobs, 1961, The Death and Life of Great American Cities. Svensk version, 2004, Den amerikanska storstadens liv och föfall, s 17.)

Med det slog Jacobs inte bara ett slag för mångfaldens betydelse för stadens kreativitet; hon går så långt som att proklamera mångfaldens nödvändighet för stadens fortlevnad.

'Creative Class' som målgrupp för klädkollektion...!?

Women’s Wear Daily skrev i onsdags om klädkedjan Banana Republic’s höstkampanj som erbjuder ”urban style for the creative class”...

Ska man tolka detta, och liknande bruk av begreppet, som att ’Kreativ Klass’ blivit extremt vedertaget – eller extremt missuppfattat? I detta fall kanske det senare...

Den råa definitionen av ’kreativ klass’ är den vi använder för mätningar. D v s andelen av de sysselsatta inom en region som får betalt för att dagligdags ägna sig åt kreativitet, skapande och/eller problemlösning. Det inkluderar yrkeskategorier såsom konstnärer, artister, författare, designers, arkitekter, civilingenjörer, forskare, näringslivsledare, politiker...

Vi talar således om en väldigt brokig skara människor. Heterogenitet är bara förnamnet; variationen sträcker sig över dimensioner som ålder, kön, bakgrunder, intressen, preferenser... u name it! I Sverige utgör ’den kreativa klassen’ så mycket som 35% av yrkeskåren (se vår rapport). Vi talar knappast om en urskiljbar målgrupp för modeskapare...

Labels, slogans och titeltörst

Fredagsmorgonens nöjespanel i TV4 diskuterade kommunslogans – och visst är det en företeelse som bara växer! Jag funderar lite över nyansskillnaderna... och jag tror att man kan identifiera allt ifrån marknadsföringsmässiga slogans som klingar käckt, till labels som sänder ut budskapet om en viss platskvalitet, till fåfäng titeltörst.

TV4s background research var inte gedigen. Den enda exemplifiering de kom upp med var dock rätt skojig och placerar in sig i kategorin slogans som klingar käckt:

”When in Europe, don't miss Skurup”

Vidare har vi ju de som använder en label för att signalera en viss platskvalitet. Ofta tråkigt men tydligt. (Följande har snurrat runt på reklamaffischer i Göteborgs spårvagnar och jag hoppas jag citerar den rätt:)

”Bo Bra i Alingsås”

Sedan har vi ju de mer aggressiva titeltörstiga varianterna – som ofta bygger på något slags wannabeskap och ofta på viss form av imitation. Eller vad sägs om följande tre exempel:

”Stockholm – The Capital of Scandinavia”
(Inte helt diplomatiskt smart om man är mån om relationerna till övriga skandinaviska huvudstäder som är placerade i aningen mer nationalistiska länder än vårt.)

”Göteborg – The Christmas Capital”
(Följd på Stockholms slogan... ’nåt är vi minsann huvudstad inom’-lillebrorskomplex, ...qué? Dock betydligt mindre aggressivt än ovanstående.)

”Sundsvall – Norrlands huvudstad”
(Snäppet mera aggressivt, men inte i närheten av Stockholms-exemplet. Relationerna till Umeå verkar inte vara ’at risk’. Umeå, som körde liknande kampanj på 80-talet, tycks mest rycka på axlarna...)

OK att förolämpa nån annans hemmastad?

Hur ofta blir du anklagad för att ha en osnygg frisyr, en dassig tröja, en gräslig tapet eller en ful unge…? Inte särskilt ofta, va?
Hur ofta tar du emot kritik kring din hemmastad av vänner och bekanta som bor på annat håll? Troligtvis desto oftare…

Missuppfatta mig rätt nu; jag om någon har vansinnigt mycket synpunkter kring olika städers styrkor och brister. Synpunkter är något naturligt och inte minst viktigt för den framtida utvecklingen av en stad.

Men, om du har för vana att inför en stads invånare ohämmat spy galla över staden ifråga så bör du inte förglömma att val av stad är en smaksak i minst lika hög grad som val av tröja eller tapet… och i desto högre grad än en frisyr som trots allt väljs i stor mån av din frisör… ;)

Ok, jag ska hejda mig i mitt broderande... Jag är inte ens i närheten av att ha tänkt klart denna tanke… Det var ett inlägg på Jerrys blogg som nyss lyfte denna delikata fråga och som fått mig att börja fundera… ’Stockholmskomplexet’ var temat – och kanske är det just 08:or som i störst utsträckning får ta emot denna typ av stadsrelaterade förolämpningar...

Och, jo… det är fullt medvetet jag väljer att titulera det ’hemmastad’. Det är på tiden att ett nytt begrepp introduceras för att beskriva ens tillfälliga val av hemmaplan, då ’hemstad’ ofta är liktydigt med uppväxtstad… vilket, of course, inte behöver vara synonymt med den plats man senare väljer att ha sin hemvist på… Och, när man flyttar till en ny stad så gör man ju ett högst aktivt val av hemmastad vilket i än större utsträckning torde göra förolämpningarna känsligare… Eller?

juli = tempokrock i staden

Antingen älskar man eller avskyr man storstadens tempo. Jag tror att tempo-preferensen är en viktig bidragande faktor till om man är just storstadsmänniska eller småstadsmänniska... Jag är en storstadsmänniska. Inte infödd sådan, men av naturen. Jag älskar att gå en bred innerstadsgata fram och känna pulsen, vara del av pulsen...

Tempots varande blir just nu väldigt påtagligt för mig – i sitt frånvarande.

Det är juli månad och jag är fortfarande på g. Håller högt tempo på klackarna i mitt flaxande mellan kontor, ett och annat intressant möte, samt rendez-vous med de vänner som inte flytt staden för lantligare sommartillhåll.

Dock tar jag mig inte fram i staden på det sätt jag är van vid. Snarare blir det ett steg framåt och två steg bakåt, eller åt sidan. Jag tempokrockar med alla turister och semesterfirare som i godan ro lunkar framåt, eller åt sidan, eller inte alls.

Visst, semesterfirarna borde få vara regel nu. Det är juli. Jag är undantaget. Men jag vill ju bara ta mig framåt... ;-)

Post-Almedalen-07

Så här post-Almedalen så är det en mängd människor jag skulle vilja tacka för givande samtal som gett upphov till en hel del berikande tankar och insikter… Jag tänker inte nämna er vid namn men ni vet ju själva vilka ni är ;-) Pleased to have met you!

PS. Min enda Almedals-besvikelse är att Andreas Bergh hade lämnat Visby kvällen innan jag anlände… DS.

Regionfrågan stor i Almedalen

Läs mer om vårt seminarium i pressmeddelandet från Västra Götalandsregionen:
"Regionseminarium i Almedalen lockade storpublik"

Almedalen - om framtidens regioner

Torsdag morgon och jag väntar in flygtaxin. Almedalen är destinationen. Imorgon fredag diskuterar vi Framtidens Regioner

Norrlands huvudstad

Titelkampen har fått ny luft i lungorna i o m Sundsvalls utåtriktade kampanj 'Sundsvall Norrlands huvudstad'. Igår blev jag intervjuad av en lokal TV-kanal som undrade vad som krävs för att en stad med rätta ska kunna göra anspråk på titeln... VAD TYCKER NI?

sexigare_stad@sundsvall.framtid

Jag har visst fått Sundsvall att tala om sin sexighet som stad...!

Imorse vaknar jag förvirrat upp av att telefonen ringer kl 06:50. I luren är Sveriges Radio Västernorrland med frågan:
”Du tycker visst att Sundsvall behöver bli sexigare!?”

Visst tycker jag det... men hur vet ni det? ...var min första yrvakna fundering...

Upphovet till detta var reportaget av Sundsvalls Tidnings näringslivsjournalist Tommy Klaar som refererar mig mycket väl efter fredagens seminarium på Position Sundsvall där jag talade om Sundsvalls förutsättningar som framtidsstad. Klicka här för att läsa reportaget.

Överst på min önskelista inför kommande julfirande i Sundsvall:
En sexigare stad...

Vem riktar jag min önskan till? Knappast jultomten. Sundsvalls politiker behöver forma tydliga och modiga mål för stadens framtid. Enbart en stad med visioner lockar till sig visionära människor...

Oasen mitt i staden...

Städer behöver sina oaser… Vattenhål och andningshål där vi tillåts stanna upp, slappna av och på ett stillsamt sätt insupa njutningsfulla sinnesintryck...

Pilgården i Sundvall aktiverar flera av dina sinnen samtidigt; ljuvliga dofter, söta smultron, ljud från porlande vatten, blomster i färgprakt, mjuka dynor att sjunka ned i… och bara njuta… och framförallt; andas.

’Ju mer vi förorenar staden – desto mer syre måste vi producera som kompensation’, hörde jag innehavarinnan och tillika kreatören säga. Och i allt det vackra så var det kanske den höga syrehalten som upptog mig mest…

Vad är då Pilgården? Det är, kort och gott, en trädgård. På Södermalms sluttningar, bara några minuters gångavstånd från Sundsvalls stadskärna, erbjuder denna trädgård meditation för den som hittar dit på söndagar då trädgården hålls öppen för allmänheten.

Det är dock inte vilken trädgård som helst; den är ett mästerligt prov på skaparlusta. Sällan har jag omgärdats av så många kreativa kompositioner samtidigt. Det är en sådan rikedom av fascinerande detaljer att jag nog skulle kunna spendera åtskilliga timmar utan att de översköljande vågorna av intryck sinar…

Eller vad sägs om trolska dammar, prunkande gångar och blomstrande rum inredda med cementerade rabarberblad, afrikanska facklor, konstverk av krattor, urnor av gummidäck, vaser av konservburkar…!?

I detta myller fann jag stillhet…

...det sexigaste man kan göra med kläderna på!

En stad behöver kunna erbjuda mycket för att attrahera folk till stan - men framförallt för att behålla folk i stan... Det finns inga enkla framgångsrecept. Komplexitet och bredd är det som ger dynamik och kreativitet... Det var ett utav mina budskap idag när jag höll en presentation på Position Sundsvalls Högsommarseminarium.

Ett utav samtalsämnena under kvällens påföljande mingeltillställning har varit shopping. Sundsvall funderar mycket över hur man vidare kan kapitalisera på alla fantastiska shoppingmöjligheter som staden har att erbjuda.

Shoppingturism tycks ju vara en framtidsbransch. Idag finns knappast någon negativ laddning kvar runt ordet 'shopping'. Shoppingfester lockar och shoppare är stolta - vare sig de köpt ett par Manolo Blahniks, en IKEA-säng eller lågprisshampo på Gekås...

Idag träffade jag en man från Svensk Handel. Han hade delgav mig intressant statistik och insikter kring diverse aspekter av svenskars shoppingvanor. Det som tydligast fastnade i mitt minne var hans kunskap om hur många damklädesbutiker en stad behöver ha för att kvinnorna ska stanna kvar och inte ska lämna staden... Närmare bestämt behövs:

6 damklädesbutiker, men enbart;

1,2 herrklädesbutiker...

Charmigast var dock hans sätt att runda av diskussionen:

"Shopping är ju det sexigaste man kan göra med kläderna på...!"

Sundsvalls första Pride

Idag gick Sundsvall Pride av stapeln för första gången. Lyckad parad och påföljande event på scenen på stora torget. Grattis Morgan, Hanna och alla andra som jobbat hårt för att detta skulle bli verklighet!

Själv var jag stolt över att vara inbjuden talare till Sundsvalls första stora manifestation för mångfald - go Sundsvall!!! Mångfaldens betydelse för staden är väl värd att understrykas...

Om det nu finns någon sanning...

Av barn och dårar - och familjen - får man höra sanningen...!
Efter en lång morgonstund och mycket kaffedrickande med min mor och min syster, så kan jag bara kort konstatera att så underbart uppfriskande uppriktighet får jag nog bara i detta sällskap... :)
Vilken skön start på dagen...!

Sundsvall - plankbärarstaden eller framtidsstaden?

I eftermiddag åker jag norrut till min uppväxtstad Sundsvall. Det ska bli trevligt att umgås med familj och vänner. Vidare ser jag fram emot att medverka vid Position Sundsvalls Högsommarseminarium.

Jag har blivit ombedd att tala på temat ”Kreativitet som grund för ekonomisk tillväxt – Så kan Sundsvall bli en av framtidens vinnare!" Känns superkul - det finns ju ingen stad jag känner så mycket för - och om - och kring - som just staden jag växte upp i. Knappast finns det någon annan stad jag 'kan' så bra som Sundsvall...

'Sundsvall i mitt hjärta'... och jag börjar låta som Lasse Berghagen... MEN, jag har också en del kritiska synpunkter, givetvis...

Sundsvall - plankbärarstaden eller framtidsstaden?

I bästa fall både ock, skulle jag vilja säga...

Tillhör du fotfolket eller bilfolket?

Själv tillhör jag oomtvistligen fotfolket. Senaste dagarna i Stockholm så har jag gått, flanerat, promenerat… så mycket att jag känner trycket under trampdynorna. Men det är så jag gillar att uppleva en stad – till fots. Alla intryck, dofter, ljud och människor blir så lättillgängliga då… Jag gillar livet på trottoaren.

Det var Jane Jacobs som myntade begreppen och delade upp oss i kategorierna fotfolk och bilfolk. Det handlar inte om huruvida vi har bil eller inte. Det handlar om vad vi föredrar; att gå eller att åka bil. Det handlar om preferens…

Jane Jacobs hade mycket spännande att säga… Är man intresserad av den levande staden – och framför allt av blandstaden – så rekommenderas hennes böcker varmt. På 1950- och 60-talen var hon motargumenterad pionjär. Idag är hon guruförklarad.

Stockholm nästa!

Nu åker jag till Stockholm i några dagar och ser fram emot några spännande möten. Jag tror att det är just möjligheten till en mångfald av MÖTEN som gör att storstadsregionerna toppar i vår kreativitetsranking. En enkel men essentiell sanning...

Kreativiteten börjar hos dig!

Kreativiteten börjar hos dig - närmare bestämt i ditt huvud!
Jag önskar att jag hade lagt ned möda på att i denna blogg begrunda mer över kreativitetens natur och utgångspunkt – men det kommer framöver! ;)

Just nu är jag ruskigt nöjd över att min blogg inspirerat någon annan till att reflektera kring kreativitetens utgångspunkt. Läs det intressanta inlägget på [nonsens.blogg.se] genom att klicka här!

Japaner intresserar sig för svensk kreativitet!

Min kollega Patrik Ström är i Japan och kommer vid några tillfällen under onsdag och torsdag denna vecka tala om resultaten från vår rapport 'Sweden in the Creative Age'. Bland annat gästar han Northern Region Centre i Sapporo.

Japanerna har visat stort intresse för svensk kreativitet. Förhoppningsvis kommer vi framöver att kunna säga mer även om japansk kreativitet. Bl a tack vare studenter från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet som genomför studier på plats i Japan. Spännande!

Idag publicerar vi 'Sweden in the Creative Age'

Har din kommun och ditt län kreativt kapital och förutsättningar för att stå sig i den globala konkurrensen framöver? Kreativitetsindex presenteras baserat på Talang, Teknologi och Tolerans - ingredienser som alla spelar in i utvecklingen av framtidsregionen.

För pressmeddelande och rapport att ladda ned klicka här!

Läs även vad Dagens Industri säger om rapporten under rubriken 'Här är Sveriges mest kreativa kommuner'.

Imorgon släpper vi rapporten

Min kollega Patrik Ström och jag.
Imorgon tisdag publicerar vi tillsammans med Irene Tinagli och Richard Florida rapporten Sweden in the Creative Age - ett samarbete mellan Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och Creativity Group Europe.

Sveriges län och kommuner rankas efter sina förutsättningar för kreativitet och i förlängningen ekonomisk tillväxt. Index presenteras för Talang, Teknologi och Tolerans.

Fulkultur, kulturförtur och kultursegregation

Det råder kultursegregation! Och, nä, jag menar inte kulturell segregation; jag menar K-U-L-T-U-R-S-E-G-R-E-G-A-T-I-O-N !!!

Förra lördagen minglade jag förstrött runt på en konstvernissage till dess att en person totalt fångade min uppmärksamhet. Vi förde en lång diskussion om mötesplatser och upplevelser i staden. Eller rättare sagt; han höll ett långt anförande och jag lyssnade fascinerat. Jag lyssnade, begrundade och insåg: Det råder kultursegregation!

Det han berättade för mig var egentligen inget nytt, något som många redan reflekterar kring... Men det var först denna kväll som jag insåg att vi behöver ett begrepp för problematiken om vi på allvar ska kunna börja göra någonting åt det. (Ok, jag vet – jag börjar bli en begreppskåt forskare, men ändå; fortsätt läsa!)

Han talade om hur svårt det är att få gehör för idéer som bygger på upplevelser för och möten mellan människor i staden. Idéer om inklusivitet; om länkar mellan förort och stadskärna, om länkar mellan staden och internationella gäster. Idéer om kreativa forum mitt i stan. Idéer om levande stad trots mörka vintermånader. Idéer om filmfestival som förflyttas till videovisningar i stadens lokaltrafik. Idéer om gatumusikanter som erbjudit sig att spela gratis på båtarna som trafikerar stadens kanal. Idéer som nekats!

Viss kultur subventioneras – annan inte. Det är ett faktum. Våra skattepengar tenderar att i stor utsträckning gå till finkultur och i mindre omfattning gå till... vad skulle motsatsen vara?... hmm... fulkultur???

Missuppfatta mig rätt nu; även om jag skulle vilja dissekera begreppet ’finkultur’ så uppskattar jag ofta dess innehåll. Faktum är att jag älskar att gå på operan... men jag diggar inte dess företräde framför vad den stora massan faktiskt efterfrågar.

På senaste tiden har jag trots allt känt mig upplyft efter diskussioner med olika projektledare för kulturutveckling runtom i Sveriges län och landsting. En breddning av kulturbegreppet har skett och trenden tycks vara att tala om denna bredd. Det ligger i tiden att sluta negligera vad folk faktiskt vill ha och idag brukar det låta något i stil med: ”Kultur är alltifrån opera till renovering av gamla husfasader till... hockey!”

Trots denna trendiga breddade medvetenhet är jag dock fortfarande lite orolig för att subventioner i praktiken inte kommer att breddas i en acceptabel omfattning. Varför är jag orolig? Jo, därför att i landets län och kommuner tenderar budgeten vara det främsta styrinstrumentet. Några väletablerade institutioner med erfarenhet av långsiktigt arbete får med budgeten som styrinstrument symptomatiskt kulturförtur. Vad händer med spontana gräsrotsidéer utan framförhållning???

Om kommun- och landstingsbudgetar inte skapar utrymme för gräsrotsidéerna kommer kultursegregationen att fortsätta råda!

T som i Tolerans...

T som i Trångsynt eller T som i Tolerant? Det är frågan! Samt ett val vi gör - kanske flera gånger om dagen. Igår under Sveriges nationaldag såg vi över landet diverse exempel på både ock...

Dagen till ära lyssnade jag på ett föredrag om främlingsfientlighet av professor i statsvetenskap Marie Demker. Hon hävdade att det inte var nivån av tolerans eller icke-tolerans som förklarar framgången för partier som Sverigedemokraterna. Avgörande är istället huruvida det finns mobilisering.

Likaväl som att det finns trångsynta mobiliseringsagenter så finns det ju också toleransförespråkande mobiliseringsagenter.

Jag ser fram emot helgens riksårsmöte med Röda Korsets Ungdomsförbund!

Om kreativa rum...

Under rubriken "Det kreativa rummet" skrev jag på Katapult of Sweden's hemsida 2007-05-11 bland annat följande:

"Få saker är så spännande som att gå in i ett rum fyllt av inspiration, idéer och aktivitet. Ännu mer spännande är det om atmosfären dessutom kryddats med en känsla av gränslöshet. Gränslöshet som bäddar för möjlighet. Jag talar om det kreativa rummet.

De kreativa rummen, ja... Var finns de? Och hur skapas de? I jakten efter svar på dessa frågor utgår jag i min forskning från att platsen har betydelse. Vissa platser har mer mångfald än andra. Vissa platser är mer sammansatta än andra. Vissa platser visar mer öppenhet än andra. Vissa platser rymmer fler blomstrande idéer än andra. Vissa platser är helt enkelt mer attraktiva än andra.

De mest attraktiva platserna brukar också sammanfalla med de platser som agerar motorer för ekonomisk tillväxt. Den kreativitet som kännetecknar dessa platser manifesteras i en samlevnad av högteknologisk industri, utbildningsinstitutioner, konstnärskap och levande kulturliv. I en anda av tolerans kan alla verka om vartannat eller, allra helst, med varandra."

Läs fortsättningen på Katapults hemsida

Vad säger kvinnorna bakom reklamen?

Var är kvinnorna bakom reklamen...? Bokstavligt talat bakom!!!

När ADA (mötesplats för design och marknadskommunikation i Göteborgsregionen) är medarrangör för ett seminarium så vet jag att det är värt att gå dit. Intressant var det mycket riktigt även idag då man gav seminariet ”Reklamen är dödsviktig”. Bakgrunden till tilldragelsen var den plattform som ADA skapat för möte och samarbete mellan en rad framgångsrika Göteborgsbaserade reklambyråer och forskare vid CFK, Centrum för konsumtionsvetenskap vid Handelshögskolan i Göteborg.

Med fokus på reklamens roll i att ”vidga våra vyer och undvika stereotypa bilder av t.ex. kön, ålder och etnicitet” var nio olika reklambyråer representerade med varsin presentation. Man kan fundera över om reklambyråerna behöver se över sin mångfaldsmedvetenhet internt: Närmare bestämt, ingen utav byråerna hade valt att ställa en kvinna på scen...

Intraprenörskap

Jag lunchade med Victoria Ekegren, marknadschef för nya Göteborgsbaserade affärsmotorn Katapult of Sweden, och passade givetvis på att fråga vad ordet ’entreprenör’ betyder för henne...

”Entreprenören ’never takes no for an answer’”, säger Victoria som vidare målar upp bilden av entreprenören som en David-person alltid redo att slåss mot Goliat. Entreprenören är en kämpe. Vidare ser hon entreprenören genom en rad positiva associationer som nytänkare, förändrare, förbättrare... Sammanfattningsvis; en person som tror att allt är möjligt!

Rätt vad det är slänger hon ur sig ordet ’intraprenörskap’ och refererar till det som fenomenet som ska generera nya jobb och tillväxt. INTRESSANT!!! Vad är då intraprenörskap?

”Intraprenörskap är förslagslådan som bör utvecklas på alla företag”, säger Victoria entusiastiskt. ”Intraprenörskap är entreprenörskap i redan befintlig verksamhet; rummet där man skapar någonting nytt inom det redan existerade företaget.”

De företag som vill ha hjälp att skapa en förslagslåda kan ju alltid höra av sig till det inspirerande gänget på Katapult of Sweden!

http://www.katapultofsweden.se/

Är vi alla entreprenörer?

”Vi är alla entreprenörer.”

Ludwig von Mises (1949)

Ok, cool, vi är alla entreprenörer.... schysst inställning till alla människors inneboende förmåga och allt det där, tänkte jag. Men vänta nu; är vi alltid entreprenörer eller bara ibland? Det här känns ju lika diffust som att säga att ’vi är alla kreativa’ – vilket visserligen är sant, men det är så vagt uttryckt att det liksom bara svävar ut i tomma intet... Och handlar inte entreprenörskap om att driva verksamhet i någon typ av organiserad eller registrerad form...?

Detta citat inledde en föreläsning jag hade nöjet att lyssna på i Uppsala den 10 maj. Framställningen gjordes av professor i företagsekonomi Ivo Zander och gick på temat ”Entrepreneurship and Clusters”.

”Entreprenörskap handlar om att ta beslut och agera under ’genuin osäkerhet’”, fortsatte Zander. ”Detta är något vi alla ständigt gör. Således är vi alla entreprenörer.”

För att ta dessa beslut använder vi oss av olika ’fordon’ som; uppstart av ny firma, etablerad firma, ideella organisationer, böcker, konst...

”Idag ska vi tala om entreprenören som startar en ny firma”, och med de orden fick Zander den inledningsvis förvirrade publiken att pusta ut...

Därpå avhandlades vem entreprenören är, vilka föreställningar och fördomar som finns om entreprenören, samt vad som faktiskt driver entreprenören. Hela redovisningen var intressant... men det som etsat sig fast hos mig är trots allt frågan; vad kännetecknar entreprenören? Och hur tilltalande det än må vara att hävda att vi alla är entreprenörer – urvattnar vi då inte begreppet...?

Ett Stockholm i blom...

Jag må vara något av en fighter, men när jag är ledig gör jag gärna som tjuren Ferdinand och luktar på blommor... :) Stockholm är just nu staden om du råkar dela min lilla passion. Efter helgens upplevelser är detta vad jag starkt rekommenderar:

Djurgården runt Med sin knappa mil i omfång blir 'Djurgården runt' den perfekta söndagspromenaden. En grusad gångväg håller sig tätt vid vattenkanten. Just nu prunkas vägen av ljuvligt doftande träd i blom. Några vattenhål finns längs vägen. Särskild charmad blev jag konditoriet längst ut på Blockhusudden (Blockhusringen 27). I en röd stuga vid vattenbrynet samlas hattprydda damer för att till kaffet avnjuta klassisk rågkaka med leverpastej och saltgurka – med princesstårta eller blåbärsbakesle till efterrätt. För att kunna erbjuda det bästa urvalet levererar inte mindre än fem olika bagerier till detta konditori. Svensk kondis-tradition i sitt äss! :)

’Blomsterspråk’ på Nationalmuseet Detta är en tillfällig utställning så passa på nu eller absolut senast den 27 maj. Delvis är detta en hyllning till Carl von Linné som i år räknar 300 från sin födelse. Utställningen utgår dock redan från 1600-talets blomsterstilleben innan den rör sig vidare till 1700-talets dekorationsmåleri, 1800-talets romantik och kvinnliga konstnärers entré, för att på 1900-talet övergå till impressionism, fotokonst och – som topping på isglassen – 2000-talets blommor à la Andy Warhol. Sevärt!

När kreatören blir förhandlaren

ADA (mötesplats för design och marknadskommunikation i Göteborgsregionen) kör alltid sina ’Eftersnack’ på lockande teman. Torsdagskvällen den 26 april gick det senast av stapeln på Respekt i Göteborg. Med utgångspunkt i mitt intresse för kopplingen mellan individ, plats och företag kändes det extra smarrigt att få lyssna till två kvinnor, Cecilia Stark Berglund och Maria Uggla, som båda är anställda som designers på Volvo Cars. Med andra ord; två kvinnliga kreatörer på det manliga bamsestora företaget. Mums för en kreativitetsforskare!

Ofta talas det om hur kreatörerna tvingas bli entreprenörer och driva sin verksamhet i små företag. Mindre ofta talas det om kreatören och dess minoritetsroll i det större bolaget. Det stod uppenbart att dessa två kvinnliga kreatörer under sin tid på Volvo utvecklats till goda förhandlare. Här gäller det att kunna övertyga på engelska och att kunna tala med ’gubbarna’. Att få igenom sina idéer hade de successivt blivit bättre på i takt med att de utvecklat sin förhandlingsförmåga – en förmåga som tycks bottna i en kombination av ’rätt’ språk, fackkunskap och kundfokus. Att veta allt om textil räcker ingalunda för att skapa snygg bilklädsel.

Att arbeta och manövrera sig fram i ett stort företag leder således kreatören till att utveckla andra förmågor hos sig själv än de rent estetiska (teamarbete, förhandlingsförmåga, helhetsbedömningar etc). Båda dessa kreatörer var nöjda med att befinna sig i Volvo-dynamiken.

För att bringa platsen in i denna diskussion om individen och företaget, så måste jag nämna den betänklighet de hade kring Volvo, och som skulle kunna få dem att lämna bil-jätten för att starta eget: Avsaknaden av staden. Att vara placerad långt ute på Hisingen, innebar en frånvaro av det myller och den inspiration som staden erbjuder… Återigen påminns vi om platsens betydelse för kreativitet…